Jag fick ett mail från SIT, Sveriges Internationella Talanger, där de tipsar om artikeln ‘Educated immigrants get stuck in limbo in Sweden’ som publicerades på The Local den 28e april 2015. Artikeln handlar om utländska akademikers krångliga väg till arbetsliv och integration i Sverige. För mig var det en påminnelse att det går trögt i Sverige. Jag minns som igår frustrationen och besvikelsen när jag själv sökte jobb i mitten av 90-talet och möttes av liknande attityder.

I artikeln berättar två högutbildade akademiker som har kommit till Sverige med kärleken, hur det känns att hamna i utanförskap. Båda två har sökt många jobb, inte ens en intervju har det blivit.

Hur kommer det sig att det är så? ”Det finns ingen struktur, de flesta utländska akademiker hittar sina jobb via sina nätverk, av andra utländska akademiker” säger Saco’s Pär Karlsson.

Varför är de svenska arbetsplatserna är så motvillig att erbjuda anställningar till människor med annan nationalitet? Om det enbart skulle handla om kompetens, som det brukar låta, finns det i överflöd av den varan bland de akademikerna. Jag tror att det är vi som måste ta oss an utmaningen att skaffa nya erfarenheter, nya glasögon, för att kunna värdera utländska akademikers kompetens.

Hur vi ser och uppfattar världen, samhället och människorna runt omkring oss beror mycket på våra erfarenheter som vi har skaffat oss, frivilligt eller ofrivilligt. En och samma händelse i världen, i klimatet och i samhällsdebatten eller mötet med en person kan vara fantastisk, positiv eller trevlig. Det kan lika gärna vara det motsatta.

Det beror helt på vilka glasögon, dvs erfarenheter, vi har. Vi ser världen, samhället och människorna genom våra glasögon, erfarenheter. Det är viktigt att skaffa sig nya glasögon, för att ändra synen på vår omgivning.

Oroligheterna i världen har tvingat många människor på flykt, för sina liv, för att skapa en ny framtid i andra länder. Sverige har tagit emot många flyktingar med olika historier, berättelser, bakgrunder och färdigheter. Många av de nyanlända är ivriga att komma igång med att bygga sina liv i sina nya länder, runt om i Europa. Det är sällan de får chansen. I snitt tar det 6,9 år för en nyanländ att få sitt första jobb, enligt en utredning av Riksrevisionen, maj 2014.

Sverige står inför stora utmaningar och den demografiska utvecklingen ser inte alls bra ut. Två siffror går åt fel håll. Det föds för få barn vilket innebär att vi måste öppna våra arbetsplatser för andra som vill ta jobben som behövs i välfärden. Andelen äldre som behöver vård och omsorg är stor och kommer att fortsätta att öka. Den andra siffran är försörjningskvoten, dvs andelen som jobbar och betalar skatt i förhållande till de som inte jobbar. Runt år 2030 kommer det inte att hålla längre, rent matematiskt.

Vi har redan tusentals nyanlända som bor i Sverige som inget hellre vill än att börja jobba, vara en del av samhället, betala skatt, skapa välbehövliga kontakter, lära sig svenska och det svenska systemet – hitta en mening med livet kort och gott. Bland nyanlända finns välutbildade personer, såsom läkare, lärare, apotekare, ingenjörer. Det finns också människor med sämre förutsättningar och lägre utbildning, kanske analfabeter. Det finns inte en lösning som passar alla. Det Sverige borde göra är att skaffa sig nya ”glasögon”, nya erfarenheter så att vi kan erbjuda de förutsättningar som krävs för att immigranterna ska kunna påbörja sina liv i Sverige på riktigt.

elcimFör den som behöver inspiration vill jag tipsa dig om föreläsningen ”Att se bortom det yttre paketet”, som arrangeras av Yes Group Sweden den 18e maj 2015. Superturken, Elcim’s mål är, som hon själv uttrycker det, ”Jag vill få folk att tänka om. Att dom går härifrån med nya tankebanor och nya perspektiv på befintliga strukturer. Att vägen framåt alltid är vägen till förändring.”

Ergin Özdemir, DIVersity INITiative Sweden
http://www.divinity.nu